Start > GÄSTINFO > Sevärdheter > Tomtan

Tomtan

Tomtangården är sedan 1963 Klövsjös hembygdsgård och förvaltas idag av Klövsjö Hembygdsförening. Från början var Tomtan ett torp, men efter inköp av skogsmark, ny- och tillbyggnationer förvandlades Tomtan till en bondgård med alla dess rättigheter.

Gården är av kringbyggd gårdstyp, vilket var vanligt under 16- och 1700-talen. Det som gjort denna gård vida känd är att samtliga byggnader byggts på platsen, dvs. alla gårdens 16 hus tillhör originaluppsättningen.

I anslutning till gården, vid logen, har det dock under senare tid uppförts två nya byggnader, en bakstuga och en byggnad med servering. Idag används Tomtan främst under sommarmånaderna då serveringen är öppen under dagtid och det ofta bjuds upp till traditionell dans på logen.

 


Tomtangården i sommar- resp. vinterskrud.

 

 

 

Nedan följer en beskrivning av de flesta av gårdens byggnader.

Den äldsta ladugården
Den äldsta ladugården är från tidigt 1600-tal, och troligen hitflyttad från stamfastigheten Johangården. "Föuse" som vi säger, är av den i norr vanliga hustypen, med djuren bundna utefter väggarna, och med öppna spisen i ena hörnet. På övre våningen ("föusjälln") hade man får och getter ("smaukraka"), som man för hand bar upp resp. ner på höst och vår. Totalt disponerade dessa djur ungefär hälften av det övre planet. I den andra hälften sov gårdens folk vanligtvis två och två i vanliga utdragssoffor.
I det nedre planet fanns korna. Över öppen eld och i vanliga järngrytor lagades här också maten. Bredvid öppna spisen stod fällbordet och matförrådet hämtades succesivt från loftet.
Så sent som omkring 1830 fanns i denna ladugård, förutom får och getter, 14 stycken fjällraskreatur i olika åldrar. Samtidigt fungerade det också som bostad för gårdens folk, som vid den tidpunkten var 10 personer, även de i alla åldrar.

Den nya ladugården
Den nya ladugården som byggdes 1850 användes på samma sätt som den tidigare. Ladugården var i bruk fram till 1962 då korna avyttrades. Kvar på gården fanns då endast en ensam häst. För att kunna visa hur djur och människor levat på gården är all inredning i de två ladugårdarna orörd.

Stallet
Stallet med sin konstiga utbyggnad har sin förklaring. Våra förfäders hästar var små och vanligtvis av den norska rasen fjording. Efter 1850-talet när den större nordsvenska rasen gjorde sitt intåg blev stallet såsmåningom för litet. I slutet av 1880-talet beslöt man sig för att bygga nytt. Man flyttade den dåvarande logen till ett ställe öster om gården, och på dess plats planerade man ett nytt stall.
På grund av att gårdens folk behövde mera utrymme ändrades planerna såtillvida att det av det tänkta stallet blev en stuga. Stugan uppkallades efter dess första inneboende, Tomt-Ola ("Tomt-Olastuggu").
Av det gamla stallet gjordes sedan den utbyggnad som kan se märklig ut, men som gjorde alla parter nöjda. Till vänster om stallidret, framifrån sett, finns det plats för två hästar. Till höger om lidret finns ett mindre utrymme där man hade stoet som väntade föl. I själva stallidret hängde lätt tillgängligt det mesta som hade med hästarna att göra, t.ex. de hemsmidda hästskorna.
Bakom stallet ligger dasset, till vilket man kommer via en bakdörr i stallidret.

Lillstugan
Lillstugan kallas också för föderåstugan. Hit flyttade de gamla när de lämnade ifrån sig gården till en ny generation. I regel var det äldste sonen som fick förmånen att ärva en hel odelad gård.


Fönstret på Lillstugan.

Storstugan
Storstugan är byggd i två etapper vilket var vanligt i Klövsjö. Stugtypen kallas parstuga och består av två stora rum med en mellanliggande kammare. Parstugan på Tomtan är förhållandevis liten och saknar kammare.
Den södra delen (till vänster sett framifrån) är den del som man bodde i under senare delen av 1800-talet.
Storstugans inredning finns delvis kvar, bl.a. "kranssängen " eller som man också säger "skåpsängen". Förvaringsskåpet med sin tallrikshylla hörde till den obligatoriska köksinredningen. Vaggan och "kassen" finns också på sin plats.
I huvudsak användes byggnaden till olika evenemang som t.ex. julmiddagar, barnkalas, bröllop, husförhör och begravningar.

Loftet
Denna loftbyggnad har ursprungligen tillhört ett soldattorp som hette "Lussetäkta". På en av övre våningens väggar finns årtalet 1816, men eftersom torpet "Lussetäkta" upphörde 1785 torde loftet vara minst från mitten av 1700-talet.
Loftets ena nedre hälft tjänar som gårdens entré och hade i gamla tider en port som stängdes nattetid. I övrigt användes loftet i huvudsak som mat- och klädförråd, men sommartid även som bostad.
I det nedre rummet förvarades tyngre matvaror som saltat fläsk, kaggen med gravad fisk, messmöret, mjölet, saltet m.m. En trappa upp finns två rum. Det vänstra var avsett för matvaror. Här fanns det torkade får- och grisköttet samt det soltorkade grisfläsket, allt upphängt på stänger fastsatta i takåsarna. Vidare hängde här en mångfald av torkade ringar med får- och griskorv. I stora kar förvarades här också det bröd som man höst och vår under flera dagars bakning framställde.
I det andra rummet på övre plan förvarades gårdens kläder. Här fanns också en väggfast säng för två personer.

Tomt-Ola stugan
Stugan togs i bruk i början av 1900-talet av Olof Johansson, kallad Tomt-Ola, därav stugans namn. Tomt-Ola blev den siste bonden på Tomtan. Han dog 1967, 81 år gammal.

Bryggstygan
I denna byggnad försegick diverse aktiviteter. Först och främst fanns här bakugnen där allt bröd bakades. Brödbaken pågick ofta i flera dagar. Brukligt var också att man via arbetsbyten lånade ut stugan till grannar som saknade egen bakugn.
Höstslakten och tillvaratagandet av allt kött skedde här, liksom all tillverkning av olika drycker som t.ex. julölet och enbärsdrickan. Under självbränningens tid tillverkade man här gårdens brännvin, vanligtvis i tre sorter (vanligt brännvin, kamferbrännvin och förkylningsbrännvin).
När fällskräddaren kom till gården var det här som han arbetade.

Logen
Här lagrades och tröskades gårdens korn och råg. I det övre planet förvarades de torra kornkärvarna för att vid lämplig tidpunkt under vintern tröskas med slaga i det nedre planet. Nedre planets golv där själva tröskningen ägde rum, skulle ha en jämn och stabil yta för att resultatet skulle bli bra. Kornet skildes från agnarna genom att man med en speciell skopa kastade kornet ut över golvet. Härmed fick man också kornet sorterat, eftersom det tyngre välmatade kornet hamnade längst bort. Just sorteringen av kornet var viktig. Det tyngsta, dvs. det bästa kornet gick till utsäde.
Halm och agnar kokade man tillsammans med renlav eller vitlav och lite salt i ladugårdens murpanna till en av djuren mycket omtyckt blandning. 

Kornhärbre
Här lagrades det tröskade kornet. Ett stort kornlager var gårdens hårdvaluta. I gårdens papper kan man utläsa att Tomtan under ett normalår producerade 300 skylar korn.
Härbret är i två våningar. I båda planen förvarades korn, men även råg och gråärtor då det begav sig.

Bastu
Bastun användes i huvudsak för att torka korn, och var regniga somrar helt oumbärlig. Bastun hade två lavar ovanför varandra utefter långväggarna. Man eldade rejält så att röken med lite drag fick leta sig ut via gluggar i taket.


Bastu.

 


Ladugården. Till höger den äldre delen och den nyare till vänster.


Redskap i stallidret.


Redskap i stallidret.


Stallet.


Lillstugan.


Storstugan.


Loftet.


Tomt-Ola stugan.


Bryggstugan.


Logen.


Kornhärbre.

             Klövsjö Byförening | Box 271, 840 32 KLÖVSJÖ |  lena@klovsjoby.se